Två bokcirklar har läst Anne på Grönkulla under hösten – intervju med initativtagare Susanne Hjort
december 27, 2022
När Susanne Hjort, verksamhetsutvecklare på Studieförbundet Vuxenskolan i Umeå, fick höra talas om nyöversättningen av Anne på Grönkulla blev hon eld och lågor. Raskt startade hon två bokcirklar, en hemma i Sävar och en i Umeå. Vi var förstås tvungna att ställa några frågor till denna besläktade själ.
Vad är ditt eget förhållande till Anne på Grönkulla?
– Jag fick Anne på Grönkulla av min mormor när jag var 10 år. Sedan dess har jag läst boken varje år och emellanåt hela bokserien. Den har följt mig genom livet. Som barn lekte vi bokserien på olika sätt, vävde in delar av den i våra lekar. Som vuxen är den en kär vän. Jag har nog identifierat mig mycket med Annes karaktär, hennes plats i samhället både som innanför och utanför, en udda fågel i ett konformt samhälle. 1993 åkte jag till Toronto för att besöka mina svärföräldrar. Genom vänner till dem fick jag kontakt med Mary Henley Rubio, som forskat länge på L M Montgomery. Hon tog emot mig i Guelph, visade mig arkiven med L M Montgomerys saker (jag fick hålla i förlagorna till porslinshundarna Gog och Magog) och öppnade mina ögon för resten av L M Montgomerys författarskap. Under den våren höll jag på med en C-uppsats i engelska och för den använde jag L M Montgomerys ”The Blue Castle” (den skulle verkligen behöva översättas till svenska!). Min svärmor och jag reste också till Prince Edward Island där vi tack vare Mary Rubios kontakter fick möjlighet att besöka olika platser som var stängda för allmänheten. Vi åkte tåg eftersom det kändes viktigt för mig att få resa till Prince Edward Island samma sätt som L M Montgomery och hennes karaktärer, att få följa i deras fotspår.
Vad är din yrkesbakgrund, och hur länge har du lett bokcirklar?
– Jag har en doktorsexamen i kulturgeografi och har jobbat som pedagog i olika verksamheter, idag som verksamhetsutvecklare på Studieförbundet Vuxenskolan i Umeå. Mitt huvudsakliga arbete där är att organisera lärande och kultur, som andra genomför. Men jag har också lett bokcirklar (och även andra studiecirklar) i flera år på min fritid, fast inom facklitteratur, till exempel hållbar odling och skogsträdgårdar. Däremot har jag skrivit många studieplaner för bokcirklar främst inom fantasyområdet.
Hur fick du idén att starta bokcirklar kring Anne på Grönkulla?
– När min mamma visade mig en artikel i någon tidskrift hon läst om nyöversättningen av Anne på Grönkulla blev jag eld och lågor. Jag kontaktade Annika Edlund, ordförande i Kulturföreningen Pilgatan som organiserar bokcaféer och författarsamtal i Umeå för att fråga om vi kunde uppmärksamma den nya översättningen på något sätt. Samtidigt kände jag att jag ville möta andra besläktade själar och läsa böckerna igen. Jag la ut en fråga i den lokala Facebook-gruppen och två kvinnor här i byn nappade. Vi hade vår första träff en högsommarvarm junikväll i en av våra trädgårdar. När arrangemanget i december om Anne var bokat, skapade jag en bokcirkel i stan också. Båda bokcirklarna var med på arrangemanget på Bokcafé Pilgatan.
Berätta lite om bokcirklarnas upplägg!
– De två bokcirklarna har fungerat lite olika eftersom varje grupp är unik. I båda cirklarna har vi läst en bok i Anne-serien per träff i berättelsekronologisk ordning. I den ena gruppen har vi reflekterat och diskuterat fritt och i den andra gruppen har vi satt några frågeställningar inför varje träff. Olika personer har haft olika ingångar till böckerna, någon har främst fastnat i berättelserna via de TV-serier som gjorts men önskar nu läsa böckerna för att fördjupa och bredda sin förståelse. Vi hamnar ofta i diskussioner där vi jämför vår tid och uppväxt med den som skildras i böckerna. Vi resonerar om skol- och utbildningsystem, kvinnors roller och männens frånvaro i Anne-världen och mycket annat. Ibland blir det väldigt personligt. Anne-böckerna har påverkat oss alla på ett djupare plan.
Vad handlade era diskussioner om?
– Vi diskuterade ganska länge frågan om vilka friheter en översättare kan ta sig och vilka konsekvenser det får för vår upplevelse av ett litterärt verk. Att detaljer skiljer har kanske inte så stor betydelse (beroende på vilka de är), men när hela avsnitt skärs bort av oklar anledning påverkar det verkligen berättelsen och författarens konstnärliga integritet. Vi drog också en parallell till nyöversättningen av Tolkiens böcker. Vi hade i den ena gruppen ett ganska långt resonemang om varför Karin Lidforss Jensen bytte färgen på klänningen Matthew gav Anne från grön till brun. Var det för att Karin Lidforss Jensen tyckte att brunt var en ful färg eller handlade det om föreställningen om att rödhåriga personer passar bäst i grönt? Ännu lite intressantare blev det när vi la till informationen från Mary Henly Rubios biografi, om att L M Montgomerys favoritfärg var brunt. En sån liten detalj kan faktiskt betyda väldigt mycket för förståelsen av berättelsen och författarskapet. L M Montgomery gav Anne den vackraste klänning hon själv kunde föreställa sig.
