Blogg

Kristin Ribe

Mars 26, 2012

Kristin Ribe

Om jeg husker riktig, er det Charles Taylor
som skrev at det som skiller oss fra dyrene er menneskets tilstedeværelse av
følelser. Og så kan hunder skamme seg, hoppe av glede, det er ikke til å benekte.
Og så kan man si, dyr har ikke det samme estetiske behovet som mennesker,
behovet etter det vakre, kanskje også etter skrift. Og så finnes det hannfugler
som kappes om å synge så vakkert som mulig, for å kunne få paret seg. Og så
finnes hannfugler som pynter reirene med blomster. Hvilket gjør at jeg tenker,
det er ikke følelser som skiller mennesket fra dyrene, det er ikke estetikk,
det er ikke hjernestørrelse, det som skiller oss, er selvmordet.

Lysten
til å skrive står – tilsynelatende – i motsetning til Freuds ”Hinsides lystprinsippet”, altså lysten til å få
gjort ende på livet, lysten til å få gjort ende på skriften. Lysten til å leve
kan – kanskje – finnes på grunn av skrift. Men så er det til å tenke over,
forskjeller i språket. ”Lusten att skriva”: Svensk ”lust” er på norsk ”lyst”.
Svensk ”förlust” er på norsk ”tap”. Som viser at lyst og tap henger sammen, er
nært (nordisk) forbundet. Men hva er det jeg taper, ved min lyst til å skrive? Er
det livet eller er det døden? Eller er ”förlust” ikke mer enn et ”svinn”, at
det ikke er så viktig, det som blir borte. At det ikke er noe å ta på vei for.
At det er derfor vi forsøker å overse tapene som ligger i lyst og i skrivning. Å
se på det som svinn, og ikke tap, gjør det mindre vondt.

For
meg finnes gleden ved å skrive når det kommer rytme som rolig pust, eller når
det kommer klanger som har vært i verden lenge. Og kanskje har dette noe med
alder å gjøre, språkets alder, språkenes alder, jeg vet ikke. At jeg låner meg
alder gjennom skriften, at jeg ved skriving blir en del av et ”å eldes”, et ”å
holde seg i live”.

Men
språkene, meningene som både koples sammen og kolliderer: lyst, tap,
forlystelse, død, det gjør meg så forvirra: Er det noe gjemt her – fra gammelt
av – at viljen til forlystelse, til å glemme alvoret, også
er viljen til å tape, til kalkulert å
gjøre slutt på livet? At viljen til å glemme et alvor betyr å fullføre det?
Kanskje er viljen til å lese, viljen
til å skrive også viljen til å miste alt. Jeg kan tro det. Jeg kan i det minste
tenke det. Og allikevel, allikevel prøver jeg å finnes et sted.

Kristin Ribe, norsk författare och bildkonstnär, är född
1972. Hon debuterade 2003 med romanen Forsnakkelser (Oktober forlag). Ribes senaste
bok är Natt, Regn, som kom i år.

Illustrationen är gjord av Agnes Stenqvist.

Ordlista
Husker = kommer ihåg
Tilstedværelse = närvaro
Skamme seg = skämmasOrdlista
Husker = kommer ihåg
Tilstedværelse = närvaro
Skamme seg = skämmas
Reirene = redena
Tilsynelatende = skenbart
Forskjeller = skillnader
Ta på vei for = bråka om
Tapene = förlusterna
Rolig = lugn
Pust = andning
Eldes = åldrasFullføre = fullborda


Erlend Erichsen

Mars 12, 2012

Erlend Erichsen

Voldens ballett
(en poetikk)

Det kan ha vært deg, det kan ha vært hun, det kan ha vært det, det kan ha vært da; fortiden er blitt min Herre. Det kan ha vært det at jeg aldri stanser å snakke, aldri finner fred, eller min indre, digre Adrian Leverkühn. Det kan ha vært vondt, det kan ha vært godt, men aldri tomhet. Det kan ha vært musikken, det kan ha vært klimaet, det kan ha vært maleriet, det kan ha vært militæret og det kan ha vært stillheten. Det kan ha vært løgnen, det kan ha vært ærligheten, det kan ha vært voldens egen sommernatt. Det kan ha vært livets fiender. Eller det kan ha vært den onde kvinnes vulva, den unge gutts muskler eller den helt ensomme onani i mørket. Det kan ha vært blomstenes krig om retten til alt lys – og om å bli sett i sin stille illvilje. Det kan ha vært redselen for sykdom og frykten for hegren med penger i nebbet. Men hvordan skille dansen fra danseren? Plantenes langsomme vold; bare synlig for den som absolutt aldri blunker. Det kan ha vært Carl von Linné og Louis-Ferdinand Céline. For intet nytt finnes! Fortiden er blitt min Herre, min Skrift. Skriv: Fortiden er blitt min fitte.


Erlend Erichsen är född 1975 och bor i Oslo. Han debuterade 2005 med romanen Nasjonalsatanisten (Cappelen Damm). Erichsens senaste bok är Sol under jorden, som kom 2010. Vid sidan av författarskapet har Erichsen också spelat trummor i flera Black Metal-band samt gått en tvåårig bildkonstutbildning.

Ilustrationen är gjord av Isabel Leal Bergstrand.

Ordlista
Fortiden = dåtiden
Stanser = stannar
Vondt = ont
Hegren = hägern
Vold = våld
Blunker = blinkar


Kristin Auestad Danielsen

Februari 27, 2021

Kristin Auestad Danielsen

Ein politikar gret framfor kamera.

Her er nesten stillstand. No kjenner eg sola i skuldera og veit at ho vil bevege seg lenger vekk og så har eg ikkje sol på meg lenger.

Fingrane er kalde. Knea, hoftene, albuane, fingrane sit i skrivepositur men er kalde og stive. Tastaturet er dårleg og å-en, ø-en, æ-en og m-en har mista knotten sin, det er ikkje kjekt for litlefingen, han kjenner det godt.

Eg skriv fram eit barnetog på den farlege vegen. Dei liknar tre-åringar, dei går i shorts. Grøftene er snølagde, alt på kvar side av vegen er kvitt og øde. Vegen er svart og bar som ei blodåre. Bilane køyrer ut i heile kroppen og kjem tilbake til hjartet. Angsten er i snøen. Redsla er i barnetoget. Borna er redde for bilane, for den avvisande og straffande mora. Mora vil redde dei misbrukte borna, tenk, seier ho, no blir det misbrukt barn. I denne augeblinken. Eg seier at eg ikkje vil tenkje på det. Ja, seier ho, eg irriterer deg fordi eg appellerer til noko du ikkje vil gå inn i.

Kristin Auestad Danielsen föddes i Torshavn på Färöarna 1981, växte upp i Gjesdal i Norge och bor nu i Köpenhamn. Hon har en kandidatexamen i litteraturvetenskap och har gått på Författarskolan i Tromsø. Hon debuterade som dramatiker med enaktaren Bartender, 2004. Året efter släppte hon sin första diksamling Alle i Norge, i tre, hengekøyer.

Illustrationen är gjord av Agnes Stenqvist.

Ordlista
Albuane = armbågarna
Tastaturet = tangentbordet
Dårleg = dålig
Knotten = knoppen
Kjekt = trevligt
Grøftene = dikena
Kvitt = vitt
Blodåre = blodådra
Køyrer = kör
Kjem = kommer
Augeblinken = ögonblicket
Appellerer = vädjar


Bjørn Rasmussen

Februari 13, 2012

Bjørn Rasmussen

selv teflon er et bakkelandskab, men min tunge er et bakkelandskab, men det første jeg vil beskrive er stigbøjlen og det uld: jeg hedder villads, jeg hedder lille tudseøre, jeg indlogerer mig på hotellet, der hænger en stigbøjle på væggen over sengen der hænger en liste over hotelgæsterne ved siden af spejlet: øksedronningen, den snu kvæghandler, den blåbærnæsede, tit tit det er ikke nogen der fniser, det er portøren der skraber skidt af gulvet med en kniv

eller en ske, jeg hedder, jeg hedder rengøringsrum nå, jeg hedder retsina birk nielsen, det første jeg får ind er en valmuemark hver aften inden jeg skulle sove dækkede jeg min fars lig med saltkød, jeg hedder lille fisemormor, gården brændte den nat selv teflon er et bakkelandskab, men hvad med flydende helium og mit selvhad og det uld, jeg får det sådan: læg dig hund dæk igen har man skidt mig tom, igen har jeg en nat at være forvirret i, hvad sker der med ringenes herre referencer for tiden jeg har skåret mig i munden på et stykke italiensk brød, jeg har set dyr have seksuel omgang, egern, heste

man vil ikke afsløre mig med det samme, man vil ikke servere alt, men hvad vil man servere, man vil udsætte mig for det mest utænkelige i den pågældende situation, men hvad er situationen, jeg drikker sveskejuice, jeg drikker kogt vand

det første jeg får ind er en åkande der bevæger sig om bag sivene og mumificerer sig, nu må du høre på mig, jeg havde jo alarmerne med for de var jo puttet ind i huden, men de virkede ikke mere, men så kom fatimasara, hun sagde: er det dig der er inde i politiet, sagde fatimasara, så sagde jeg nej, så sagde hun okay, så begyndte jeg at stoppe med at græde

jeg hedder tag tøjet af og sig undskyld og tag tøjet på igen og tag tøjet af og sig undskyld og tag tøjet på igen og tag tøjet af og sig undskyld, det er situationen bum, det rå og det kogte, det er det man serverer bum bum, jeg kan folde mine ører ind i øregangen hvis jeg strammer kæberne, jeg tænker: selv teflon er et bakkelandskab, men tis støj togkupe, det første jeg får ind er en dronningeloge, en blokering i rectum, en fødsel med benene først, hvis rengøringsmidlet i rengøringsrummet er tekstsekretet, så siger jeg hi hi drik bare kys

det er ikke nogen der fniser, det er portøren der skraber skidt af gulvet med en kniv eller en ske, man vil nu fremdeles rippe op i mit du: du hedder bortkastet æggeskal, du underlægges gamle stegeben i historien

i historien sidder en evig hveps og stikker dit ansigt i stykker, men dit ansigt er et bakkelandskab, går du i blomst i sort jord i hovedet

her har du det mylder vi henviser til som afførende, vi sad dine træk godt til på en gynge hvor vi gynger og råder over dit nedfaldende

påklædte dit liv på et bildæk, sprættede dig ind i havestuens betrukne blomsterpuder, nu har du en nat at være forvirret i

nu har du én nat at være forvirret i som man siger

som da du drev ad venstre kind malet

under mund den gusten var ønsket

i kuffert aflagt drøbel

i kuld af øret sig over irgrønt

fordi svimle lænds vegne

skødets kun tog græsning i alle

til knækket vand på hofte

ægges de rygge gennem uld og det uld

Bjørn Rasmussen är en dansk författare född 1983. Han är utbildad vid Dramatikeruddannelsen och Forfatterskolen i Danmark. 2004 debuterade han som dramatiker med audioguide-dramat Myg marcherer i sødt blod. 2011 kom Huden er det elastiske hylster der omgiver hele legemet, som är Rasmussens första roman.

Illustrationen är gjord av Isabel Leal Bergstrand.

Ordlista
hedder = heter
tudseøre = paddöra
snu = slug
valmuemark = vallmoåker
pågældande = ifrågavarande
sveskejuice = katrinplommonjuice
åkande = näckros
bevæger sig = rör sig
sivene = vassen
bum = bom
støj = buller
dronningeloge = drottningloge
stegeben = stekben
rippe op = undersöka
hveps = geting
havestuens = verandans
betrukne = med överdrag
gusten = obehagligt gulblek, även cynisk
drøbel = gomspene (spetsen av gomseglet i munnen)
irgrønt = ärggrönt
skødets = skötets
kun = endast, bara
græsning = bete
hofte = höft
rygge = backa


Anne-Louise Bosmans

Januari 30, 2012

Anne-Louise Bosmans

Jeg kæmper med det. Jeg synes, det er noget fjollet noget at skrive digte. Jeg føler mig som en lille pige. Det føles, som om jeg lyver, når jeg siger, jeg er forfatter. Jeg bliver flov. Jeg skriver jo så lidt. Jeg kan ikke engang særlig godt lide at skrive, men det er det eneste, jeg har. Det er det eneste, jeg har at kalde mig. Forfatter. Jeg kunne ikke drømme om at kalde mig digter, selvom jeg aldrig har haft ambitioner om at skrive prosa. Jeg er bange, for at folk ser på mig med medlidenhed eller overbærenhed. Nogle gange, når jeg nødigt men tvunget indrømmer, at jeg skriver digte, spørger folk, hvad de så handler om. Der er ikke noget værre. Jeg har indrømmet, at jeg skriver digte, og så skal jeg dernæst også indrømme, hvad jeg skriver om. Det bliver for intimt. Det er noget, jeg vil skjule, men jeg bliver gang på gang nødt til at vise det frem, for noget skal jeg vise. Noget skal jeg være. Hvad har jeg ellers brugt al den tid på? Det er så pinligt. Det er som om, jeg ikke er blevet voksen.

Forfattere lyver. De skaber sammenhænge, hvor der ingen sammenhæng er. De tænker for meget på dem selv. De skal have så meget mening. Jeg er så træt af forfattere. Jeg stoler ikke på dem. Der er ikke noget værre end forfattere på fjernsyn.

Anne-Louise Bosmans är född 1978 och är utbildad vid Författerskolen i Köpenhamn. Hon debuterade med diktsamlingen Punkter, poler og par på förlaget Borgen år 2002. Efter sin debut har hon gett ut ytterligare två diktsamlingar, den senaste Vi er amøber kom ut på förlaget Anblik år 2009. Anne-Louse Bosmans har även varit redaktör på kulturtidskriften Ildfisken.

Illustrationen är gjord av Lina Forsgren.

Ordlista
Fjernsyn = TV
Lyver = ljuger
Føler = känner
Flov = generad
Bange = orolig
Indrømmer = medger


Jenny Tunedal

Januari 16, 2012

Jenny Tunedal

Skriva för att det inte finns någonting annat att göra.
Skriva trots att det finns så mycket annat att göra. Exempelvis försörja sig eller någon annan.
Exempelvis sörja för människor och husdjur.
Skriva trots att det finns så mycket sörjande / för att det finns så mycket sorg.

Skriva för att språk är sorg. För att sorgen är så svart att den bara / nästan inte ryms i bokstäver. För att det som inte är ljust lyser i orden. För att det kan finnas ett lysande grått.

Skriva för att jag längtar.

Jag längtar så efter att skriva. Nu längtar jag. Nu längtar jag inte.
Jag längtar efter att skriva när jag inte skriver.

Skriva för att jag längtar efter att läsa.

Jag vill ha någonting att läsa. Skriva för att jag vill läsa dessa ord / vill inte läsa dessa / mina ord. Jag vill ha andra. Någon annans.
Exempelvis dina / deras / hans / hennes / våra. Ingens.

Jag längtar inte efter att skriva utan efter att vara hemma.

Sitta stilla, gå omkring.
Vara vaken, oskiljaktig. Stirra framför mig. Stirra på det som är framför mig – i samma rum / utanför fönstret / omkring / där borta – som jag inte kan veta någonting om.
Som jag försöker ta reda på någonting om.

Skriva för att det inte finns något annat sätt.
Skriva för att tvivla. För tvivlet / i tvivlet / på tvivlet.
För att göra det möjligt att vistas där / här.

Skriva för att jag nästan inte står ut med det.
Det sysslolösa, sanningarna, minnena, frånvaron, glömskan.
Allt kommer tillbaka till mig. Allt kommer emot mig som mörker.

Skriva för att det finns någonting oavslutat.
För att avvisa det avslutade. Slutet. Alla tankars slut.
Skriva för att döden, din död, är oacceptabel.

Jenny Tunedal är född i Malmö 1973. Hon debuterade 2001 i Wahlström och Widstrands debutantologi och två år senare kom diktsamlingen Hejdade, hejdade sken. Hennes senaste bok är Mitt krig, sviter (2011). Jenny Tunedal är också litteraturredaktör på Aftonbladet.

Illustrationen är gjord av Isabel Leal Bergstrand.


Jørn H. Sværen

December 05, 2011

Jørn H. Sværen

Oslo, 12. mai 2010

Kjære Kari,

[…] jeg sitter og hører på et kassettopptak av Ingvild og faren hennes, de er på en hytte, det er tidlig på åttitallet, hun er tre år og han er i midten av tredveårene. Han går ut av rommet og hun blir sittende og synge og snakke med seg selv. På et tidspunkt blir det stille, før hun sier med lav stemme:

snødde litt
og det norske flagget var med på bildet

Så blir det stille igjen, før hun går fra bordet. Jeg stopper båndet, spoler tilbake og spiller det igjen. Det er uklart hva som skjer, om hun leker med ord eller beskriver et bilde, fra en av veggene eller en bok eller lignende. Fortidsformen taler for det første – barn leker i preteritum. Men det er neppe fri diktning, det er noe påfallende håndfast ved flagget på bildet. Kan det være noe hun ser gjennom et vindu, som om vinduet var glass og ramme? Jeg vet ikke. Jeg har spurt henne og hun husker ikke. Det er mindre viktig. Dette er et funnet objekt (objet trouvé). Et funnet objekt kan være alt fra et urinal til værmeldingen. Hva er kunst er et spørsmål om kontekst, skriver Joseph Kosuth, og intensjon: «Årsaken til at vi ikke anser tegninger av aper og barn for å være kunst, beror på intensjon; uten kunstnerisk intensjon er det ingen kunst.» Jeg skriver ned ordene fra opptaket og sier at det er et dikt. Litteratur er et spørsmål om definisjon og definisjonsmakt. Jeg leste i ordboken i dag:

moderne poesi er et lukket land for de fleste

Oppslagsordet er verbet å lukke, her brukt som adjektiv og i betydningen uforståelig. Det er et tankekors. Det som står i ordboken er sant. Samme oppslag:

blomstene lukker seg mot kveld

Det er både vakkert og sant. Jeg slår opp blomst. Blå blomst. Språkblomst. Trærne står i blomst. Dette er et funnet objekt:

blomsterstøv

Funnet materiale kan utgjøre hele eller deler av et verk. Det kan være bearbeidet eller ikke:

blomster er støv

Og jeg kom til å tenke på flettearbeidene dine, kjolene og de høyhælte skoene av ubehandlede bjørkerøtter. Spenningen mellom den ubehandlede naturen og de etablerte formene. Hvis en av røttene skulle løsne så springer kjolen. Jeg tenker det samme om diktet. Jeg strøk det første verset, og konjunksjonen som innleder det andre verset:

det norske flagget var med på bildet

Men spenningen, mellom det tilforlatelige og det ubestemmelige, det som først fikk meg til å stanse ved disse utsagnene, er blitt borte. Jeg lar det ligge. Jeg skrur på radioen. […]

J.

– – –

alt er fortalt

forfatteren er jeger og sanker

jeg åpner lik

Jørn H. Sværen är född 1974 och bosatt i Oslo. Han har drivit förlaget H Press (2004–2009) och driver sedan 2007 England Forlag. Hans senaste bok, Dronning av England, kom 2011 på Kolon Forlag. Sværen arbetar också med översättningar av fransk och amerikansk samtidspoesi till norska, samt är medlem i bandet Ulver.

Illustrationen är gjord av Agnes Stenqvist.

Ordlista
kassettopptak = kassettinspelning
lav = låg
snødde = snöade
fortidsformen = dåtidsformen
preteritum = preteritum (dåtid)
neppe = knappast
husker = kommer ihåg
urinal = pissoar
værmeldingen = väderleksrapporten
spørsmål = fråga
lukket = stängt
blomsterstøv = pollen
støv = damm, stoft
flettearbeidene = flätarbetena
høyhælte = högklackade
tilforlatelige = tillförlitligt
ubestemmelige = obestämbara
stanse = stanna upp
sanker = samlare


Martin Högström

November 21, 2011

Martin Högström

Poesin stillar inte hungern
Poesin lindrar inte lidandet
Poesin hindrar inte tårarna
Poesin är en hynda
Jag dyrkar henne*

Jag sugs in i skrivandet som mot en otäck scen. Med en impuls att slå bort blicken (det går inte att skriva utan att se; ögonen tvingas upp [och scenen försvinner ändå inte hur mycket man än blundar]). Lusten att skriva är ett karnevaliskt begär efter protein. Jag måste öppna livet med en slipad kniv. Litteraturen uppstår i dessa montage.

Ett öde landskap utanför Paris. Barn som dansar i ring. Ett par kysser varandra. Godståg rullar in.
En vit häst leds in på en gård över klapprande kullersten. Den vänder sig ovant, kringskuren. Med återhållna muskler och markerade revben.
(Slaktarens verktyg presenteras).
Hals och framben kröker sig och det tunga djuret faller till marken.
Från alla håll leds vita boskapsdjur; kor, kalvar, får in i den vita staden över broar. Likt skolbarn. Ils bêlent, comme font les otages.
Bestarnas kroppar töms över golvet, i svarta rykande floder.**

Det är horribelt vackert. Jag måste se. Jag vill inte se. Om jag inte ser går en oerhörd skönhet förlorad. Jag skriver och lämnar skräcken i öppen dager. Filmen är otäck, men inte på grund av vad den visar utan för att den öppnar verkligheten. Ett snitt i världens yta. Jag hisnar. Jag skriver när blodet ännu är varmt. En karnevalisk lust bortom moral eller självbevarelse. Skriv eller förbli best.

*Allusion på en replik (av musikern Bassoé spelad av Raul Andrade) i filmen Casa de Lava (1994) av Pedro Costa.
**Filmen Le sang des bêtes (1949) av Georges Franju.

Martin Högström, född 1969, är poet och översättare. Han debuterade 2005 med Transfutura (OEI editör) och hans senaste bok, Fängelsepalatset, kom 2010.

Illustrationen är gjord av Lina Forsgren.


Nina Wähä

November 07, 2011

Nina Wähä

Jag har aldrig lust att skriva. Jag känner aldrig skrivlusten.
Bara ordet i sig. Oxymoron.
Skriva är inte roligt.
(Jo, ibland förstås, när en karaktär har sagt något roligt eller
överraskat med något jag själv inte skapat, något utanför mig själv.)

Jag tycker inte om att skriva.
Men ibland får jag lust att berätta något. Något storslaget eller
något litet (men exakt). Något fint eller något jag vill att andra ska
se också eller något som känns för viktigt för att inte få finnas
kvar.

Ibland får jag lust att berätta något men jag är en dålig berättare.
Kommer aldrig till poängen, ursäktar mig ständigt, alldeles för osäker
och med dåligt självförtroende. Något med rösten också, att den är
lite för tunn. Inte hörs riktigt, eller bär.
Så då blir jag ju tvungen att skriva.

Jag längtar alltid tills att det ska vara klart. Till efteråt. Jag
längtar inte till att sätta igång längre. Jag gjorde det förut. Innan
jag visste hur det var att skriva. Innan skrivandet hittade sin form
för mig.

Nu vill jag bara att det ska bli klart.

Jag började skriva för att inget annat kunde påverka mig lika starkt,
förändra mig, som nedskrivna inbundna ord kunde. Lust att kunna ge det
till andra, det som andra gav till mig. Att det kanske kunde vara
meningen med allt, eller med något iallafall.

Alla kan skriva, men får man? Får man slösa med livet, tiden, genom
att skriva och ta upp andras tid med det. Eller är det så att man
måste?

För mig handlar det nog mer om skrivtvång, om något.

Jo, ibland får jag lust att berätta något, men jag är inte någon
vidare berättare.

Nina Wähä är född 1979 i Stockholm där hon fortfarande bor. Hon debuterade 2007 med romanen S som i syster (Norstedts). 2010 kom hennes andra roman Titta inte bakåt. Nina Wähä är även verksam som skådespelare och sångare.

Illustrationen är gjord av Agnes Stenqvist.


Stewe Claeson

Stewe Claeson

Oktober 24, 2011

Skrivlust, vad driver mig att skriva, hur ser den där lusten ut? Lusten kommer efter att jag ännu en gång, för femtionde gången, hundrade gången, börjat fundera över tillvaron, över dess eventuella grundläggande mekanismer, om varför det är så roligt och känns så meningsfullt att vara till, när jag i djupet av min själ vet att det inte finns någon mening med tillvaron, ja knappast ens någon ”själ”… nästan alltid är det efter ett samtal, efter läsning, efter att ha hört en replik i snabbköpskassan, som någonting sätter igång lusten. Lusten att begripa. Och jag har sedan jag var i tjugoårsåldern konstaterat – alltid till min stora häpnad – att jag är klokare när jag skriver än när jag pratar och tänker i mitt dagliga liv. För en tid sedan fick jag frågan hur mina romaner kommer till. Och det slog mig då, att jag aldrig är ute efter att ”skriva en roman till”. Så här svarade jag, och väljer att citera mig själv:

”Jag är alltid ute efter en ny farkost som jag kan använda för att paddla runt i denna så kallade ”livets flod”. För mig börjar det som blir en ny roman alltid med att jag måste hitta ett sätt att förklara hur jag ser på livet, på detta att vi finns, att människan finns. Jag tänker mig en person. Så börjar det. Jag tänker mig en person som lever eller har levat, en person som har en historia, en bakgrund, en samtid, en familj, ett yrke, en person som är beläst eller aldrig tagit i en bok, en person som pratar ihjäl sin omgivning, eller en person som grubblar för sig själv utan att säga så mycket. Och så händer det något. Något, vad som helst, händer. En morgon hittar han en död häst i trädgården. En dag när han kommer tillbaka har hans arbetskamrat lämnat en lapp på hans bord: ”Vi har haft kul, Jojje. Men jag står inte ut. Jag sticker. Kanske till Cuba.” Eller en släkting ringer och frågar om han är klar över att den som han i hela sitt liv trott vara hans far faktiskt inte är det. ”Din riktiga pappa sitter på fängelset i Härnösand och är döende och undrar om du ville besöka honom innan det är över.” Och så vidare och så vidare. Jag hittar bara på nu.

Men det handlar om samma sak: när livet kränger till kan man få syn på livet. Och när jag efter ett år eller två, eller ibland efter tio år, vrängt och vridit på personen tills jag tycker han är så bekant och levande för mig att jag är säker på att jag känner honom, placerar jag honom i en historia och en tid senare konstaterar jag att jag skrivit en roman till.

Fast egentligen har jag bara försökt komma åt det där med vad livet egentligen går ut på. En gång till.

Och det är alltid bara vanliga öden. Det är alltid bara vem som helst som kan ge mig det svaret.” Och under hela den processen porlar – lusten. Så är det, åtminstone för mig.

Stewe Claeson är född 1942 i Landala, Göteborg och är idag bosatt i Nödinge. Han debuterade 1969 med diktsamlingen Semantica, op 18 (Bonnier), och har sedan dess gett ut novellsamlingar och romaner, senast romanen Mördaren är död (Norstedt 2011). Stewe Claeson har också översatt amerikansk lyrik, samt arbetat som lärare, handledare och rektor.

Illustrationen av Stewe Claeson är gjord av Helene Gedda.


Gunnar D Hansson

Oktober 10, 2011

Gunnar D Hansson

Jag har alltid först och främst känt mig som en läsare.
Läslust vet jag vad det är. Skrivlust har jag nästan aldrig känt. Lusten har så
att säga kommit efteråt, eller mot slutet av skrivandet när något ser ut att
vilja bli till något textaktigt som jag kan börja betrakta som mitt eget eller
nästan eget. När jag översatte fornengelska dikter kändes de som mina egna,
trots att jag visste att de inte kunde vara det.

Aglaktuq: Du har
precis kommit med en ny bok, Var slutar texten? (Autor 2011), där du diskuterar
poetikbegreppets relevans. Finns det en poetik som du anser att riktigt bra
texter bör följa, och som du behöver förhålla dig till?

Någon speciell poetik som bra texter bör förhålla sig till
har jag svårt att urskilja – det enda kriteriet för bra texter har för mig nog
bara att göra med hållbarhet över tid, hållbarhet i en större tid – i den
meningen är jag benhård klassicist och obotlig romantiker. Redan Hegel talade
om “världens romanisering” – en värld redan ordnad på prosa, där
poesin var dömd att försvinna. Hegel fick rätt beträffande prosans erövrande av
världen. Men poesin dog inte, som Hegel förutspått – men påverkades av prosan,
av romanen, av essän, av arkeologin, av filmen osv. Blev något annat. Något
mera orent. I den nya boken finns en essä med rubriken ”Behövs poetik? Finns
det regler?” där jag försöker formulera en ”minimal praxis” i poetikfrågan och
försöker mig på att säga något om poetikens ofrånkomlighet: ”Inte ett ämne utan en aktivitet i skilda
riktningar, en provisorisk konstlära som problematiserar praxis och som
relativiserar varje regel i relation till alla de regler som finns (och som vid
varje tid behövs).”

Aglaktuq: I Lomonosovryggen (Anthropos 2009)
försöker du formulera vad som skulle kunna kallas en arktisk poetik. Dikten
nedan kan ses som en kommentar till ett sådant försök, där man också kan spåra
en viss frustration:

”Om poesins ursprung,

nja, inte i den här tystnaden

som inte kan motsägas,

inte ett spår av rytmisering

och ingen balsamisk efterverkan

som lugnar sinnet

även om det mesta tycks

försilvrat.

Bra uttänkt som ämne,

men det räcker inte!”

Kan ett visst tema
behöva en viss poetik, medan ett annat tema behöver en annan? Ser en arktisk
poetik annorlunda ut än poetik som hör ihop med regnskogen i Kongo?

Jag är ingen teoretiker, mer intresserad av vägar och
skrivmetoder som kan leda till nya självupplärande insikter. Att detta skulle
leda till ett skifte av poetiker beroende på ämnesområden tror jag inte, men
förändrade metoder och texttyper kanske. I min debutdiktsamling Övergångar, uppskov (Alba 1979) skrev
jag om regnskogar och Kongo, jag vet inte hur mycket jag har ändrat mig, kanske
är det samma frågor då som nu, poetiken har kanske inte ändrat sig, men säkert
åtskilligt annat:

”Varför avverkades regnskogarna,

varför dessa nya raketfält i det gamla plågade Kongo?

Med sjuka ögon läser björkarna

i de kringslängda tidningarna

om möjliga krig.”

Gunnar D Hansson föddes 1945 på Smögen och bor idag i Göteborg. Hans arbete är genreöverskridande. I ett försök att trots allt kategorisera det beskriver vi det som poesi, essäer, litteraturvetenskapliga texter samt översättningar. Gunnar D Hansson är verksam som lärare på Litterär gestaltning vid Göteborgs universitet.

Illustrationen av Gunnar D Hansson är gjord av Helene Gedda.


David Vikgren

September 26, 2011

David Vikgren

Att skriva bjuder mig mycket motstånd, och har så gjort under hela mitt liv. Oftast får jag – som nu – lura mig själv in i ett skrivande via omvägar. Och när väl det satt igång – i den mån det de facto gör det – i möjligaste mån undvika att göra mig själv medveten om att jag faktiskt skriver – likväl som i detta nu – eftersom det, den kritiska instansen alltså – omedelbart hotar producerandet av tanken, texten.

Kanske kommer därför skrivandet, mitt således, inte så mycket att handla om en efterfrågad lust – som minner det om, lusts etymologiska rot i lyxöverflöd, av lat. luxuria, och pekar mot en kristen, visserligen vantolkad tycks det mig, men allmän syn på lust som synd – men som en nödvändig olust inför ett förestående, latent misslyckande – som detta just nu pågående –, och därigenom om sätt – strategier – att söka undvika det sköna (lyx) och identifierbara (överflöd) språk- och meningsalstrandet. Det betyder inte att jag inte skriver, så mycket som att jag – för att kunna skriva – på nytt måste inte kunna skriva.

Eller: Jag vill bekämpa mig själv.

I språket finns världar som människan inte kan föreställa sig, skriver någon vars namn jag för tillfället glömt. Leda, monotoni och grå anhopningar av overklig tid kan också stavas: Svårigheten att skriva alstrar förutsättningen för dikten. Den fyller mig med förstörelselusta.

David Vikgren, född 1975, är poet och dramatiker. Han är uppvuxen i Övertorneå och bor idag i Göteborg. David Vikgrens debut, För en framtida antropologisk forskning, kom 2002 på Wahlström och Widstrand. Hans senaste bok, Folkmun, kom i år på samma förlag.

Illustrationen på David Vikgren är gjord av Agnes Stenqvist och är baserad på ett foto av Kristin Lidell.


Elisabeth Hjorth

September 13, 2011

Elisabeth Hjorth

Lust. Ordet tycks mig opålitligt.

Jag bläddrar i en tidning som blänker, som visar upp och lockar. Är det lust? Ögon, långa ben och kindknivar. En mun som är tung och svullen, men inte för mig.
Jag får för mig att lust är ett åldrat ord. Att det hör hemma i andra tidningar, för andra kvinnor. Äldre än jag.

Jag började skriva när det nästan var för sent, först när jag fick barn och inte hade råd längre, med lustskrift.
Jag känner lusten invaderas av oro. Att inte få skriva. Att inte ha tiden. Att det ska vara för sent.

Jag tänker lusten som en lockelse alltför söt. Kommer den inte att slå tillbaka med en frän smak, ett äckel i svalget?
Jag tror, tänk om, lusten sviker i det avgörande ögonblicket? Som ett straff. Och då blir det inget.

Jag börjar i olusten? Det är så mycket fel, världen dödligt sjuk. Att det skulle gå att börja skriva i en ände och att i den andra skulle allt, något, ha förändrats.

Dödläge.

Men då övermannar jag lusten! Och brottar ner den! Och fångar upp den på tungan! Och då skriver jag den!

Asbra.

Elisabeth Hjorth är född 1975. Hon debuterade med diktsamlingen Kärnfamiljen 2008 (Norstedts). Tre år senare kom hennes roman Hängivelsen. Hon är litteraturkritiker på Svenska Dagbladet och doktorerar i teologi.

Illustrationen av Elisabeth Hjorth är gjord av Agnes Stenqvist och baserad på ett fotografi av Laurent Denimal.


Mara Lee

Juni 06, 2011

Mara Lee

Att kupa händerna runt det som faller.
Senare, när handlederna darrar av ansträngningen, formar
hon sin mun till ett litet o.

Hon gör det så bra.
Denna bokstav och denna öppning.
Stå kvar så tills det inte längre finns något att se, tills blickarna tröttnat, hånflinen
mattats av och de menande leendena. Stå kvar så, med munnen formad som ett
litet
o.

Efter en stund är kopplingen till lust ogjord.
Desœuvré.

De säger att natten släcker något, att det finns en natt som är kopplad till det

poetiska skådandet. Men
jag tror på morgonen,
det är morgonen som blåser ut min hud. Nej, som
väcker den.

Hud och tid.
Något som vi alla delar,
något som är ofrånkomligt.
Morgonens tid den vita
och skrivandets, den gula.

Verben som vägrar
Småspik –

Att vakna i skrivandet är att vara vaken när alla sover. Klockan är nio på
morgonen.
Ni sover.
Och ni sover fortfarande
när klockan är tolv.

Det som installeras när tid, hud och längtan fogats samman kan vara skrivandet,
men det kan också vara en bortkastad dag. Avfallet och smutsranden under
nageln.
Barnet pekar på mig och hon pekar.
Morgonsolen blänker i hennes röda krage.
Hyssj, säger modern, man pekar inte på främmande.

Framför skrivbordet samlar jag upp solblänket, småspiken, pekandet och
främmande. Själv skulle jag aldrig kursivera det ordet.
Jag sträcker på ryggen och skriver:

Jag
vet varför Mallarmé älskade sina ballerinor, svanhalsarna, solfjädrarna
och blomstjälkarna. Jag vet det och tänker inte tala om det.
Varför?
(noppiga trikåer, de svarta halsarna på Jardin des Plantes, ett blomhuvud som
sjunker mot marken)

Jag insisterar:
ett slokande huvud
munnen som ett litet o,
som ett litet o och
böjer sig
ner
kysser marken framför
dina fötter.

Mara
Lee är född 1972 och bosatt i Stockholm. Hon debuterade 2000 med
diktsamlingen Kom (Vertigo). Hennes senaste bok är romanen Salome, som
kom 2011 på Bonniers.

Illustrationen av Mara Lee är gjord av Agnes Stenqvist och är baserad på ett foto av Annika von Hausswolff.


Carl Henrik Svenstedt

Maj 23, 2011

Carl Henrik Svenstedt

Jag tillhör en alltmer sällsynt slags författare i väst, nämligen dem som ser sitt skrivande som ett uppdrag eller ett mandat. Inte från Gud men väl från historien, och samtiden. Det är inte så märkligt eller patetiskt som det kan uppfattas. Ta fram skolfotot på din egen förstaklass och fråga dig hur många av dem som fick det så förspänt som du? När du träffar någon av dem vet de alltid att du är författare och börjar genast berätta historier med det klara uppdraget »skriv om det, du som kan«! Den inställningen är självklar hos tredje världens författare, för att inte tala om fjärde världens.

Texterna jag skriver på nu är skamlöst lustfyllda. Möjligen beror det på att jag egentligen aldrig tidigare sysslat med »fiktion«. Men det är svårt att avgöra eftersom en författares samtliga böcker vanligen är variationer på hans och hennes självbiografi. Jag har alltid mycket lång väg till skrivbordet. Allt längre ju mer tiden går. Ungefär som med fotbollsspelare eller maratonlöpare före match eller lopp. Man vet att lusten också är plågsam. Väl igång brukar det gå undan.

När Michelangelo knackade fram David ur marmorn lär han ha sagt: »Han låg inne i stenen, det var bara att hugga ut honom«. För mig är det en enorm tillfredsställelse när ordet »tar« och lägger sig så tätt intill motivet som är möjligt.

Min lust är enormt ömtålig. Jag vansköter den grymt och far väldigt illa av det. Trots att det som »stör« nästan alltid är omtanken och samvaron med andra människor. »Kalle« Kallifatides säger att man ska gå till sin skrivarlya som till ett trist kontor, helst ha en trist väg dit, stoppa i sitt tidkort, skriva sina timmar och checka ut igen. Dag efter dag. Paradoxalt nog är det enda som behövs för att jag ska göra detta att jag är utvilad. Men eftersom jag hela mitt liv arbetat som journalist, eller journalistiskt, kan jag också skriva varsomhelst närsomhelst och dessutom på kommando.

Carl Henrik Svenstedt är född 1937 i Motala och bor numera i Stockholm. Han debuterade 1965 med Kriget: anteckningar och bilder (Bonniers). Sedan dess har han skrivit ett tjugotal böcker i olika genrer. Här ryms romaner, diktsamlingar, dramatik, brevväxling och fackböcker. Svenstedts senaste bok är Malmö nästa: tolv samtal med folk som gör nåt, som kom 2008 på southernsweden.se. Bilden är baserad på ett foto av Zsoltan Galaczy.


Peter Lucas Erixon

Maj 09, 2011

Peter Lucas Erixon

Det skrivande arbetet: tveklöst lustfyllt, på skilda sätt i olika skeden.

Det finns en sorts lust i det som ännu bara är idé och oskrivet. Det finns en annan lust, när arbetet kommit en bit på väg, som är pusselläggandets, den konstnärliga matematikens förunderliga och i stunder mystiska, lust. Det finns slutligen också en lust i den färdiga texten förstås: det fina i att se något som – faktiskt – inte fanns förut; som inte var till innan det uppfanns. Det finns dessutom ett glittrande euforiskt tillstånd, högst tillfällfälligt och snarast att likna vid ett slags nåd, som inträder när som helst och apropå: som en påminnelse? ett tack? Fast man inte kan veta varifrån.

Sedan har skapandets tillfredsställelse också sin naturliga frånvända bortsida: de långa blinda uppförsbackarna, det återkommande – och nödvändiga, dithörande – självifrågasättandet.

Skapande är förvisso sant ömtåliga processer men arbetet inte beroende av humör utan grundvilja och disciplin. Och av tystnad, närvaro, lyssnande, avskildhet.

Peter Lucas Erixon, född i Strömsund 1962, debuterade 1983 och har hittills publicerat elva böcker, varav fem romaner. Hans senaste bok är prosadiktsamlingen Sista rester av det vilda (Trombone, 2008). Han delar sin tid mellan Stockholm, Manhattan och Jämtland. Bilden är baserad på ett foto av Ulla Montan.


Birgitta Lillpers

April 26, 2011

Birgitta Lillpers

Om lusten och mitt arbete: lusten är ingen drivkraft däruti – annat än indirekt: det finns en form av lust i att tillmötesgå detta som då faktiskt är drivkraften. Jag är, numera, tämligen övertygad om att den viktigaste drivkraften bakom mitt arbete är en vårdinstinkt. Skrivandet skulle därmed utgöra ett vårdarbete. Så: tanken på glömska fyller mig med panik och vämjelse. Glömska är för mig ett slags vanvård, och genom benämnandet och det varseblivande som föregår detta finns en möjlighet att hindra saker från att försvinna i denna glömskans slum. Processen innebär ofta såväl fysisk smärta som skräck; detta ut ur svårighetsgraden samt närheten till misslyckande. Jag har ändå, kan jag känna, en … plikt att efter bästa förmåga genomföra dessa mina försök till existentiella skötselhandlingar.

Efteråt: om det någon enstaka gång ur detta arbete kommit dikt som åtminstone tycks mig närma sig något som kan ha hejdat glömskan eller till och med fått något att stanna – då kan en god känsla infinna sig. Den liknar den känsla som vid åkerbruk infinner sig när allt är under tak.

Birgitta Lillpers föddes 1958 i Orsa där hon fortfarande bor. Hon debuterade med diktsamlingen Stämnoja 1982 och har hittills givit ut elva diktsamlingar och sex romaner, senast romanen Om du fick tänka dig ett hem som kom förra året. Birgitta Lillpers är förlagd på Wahlström och Widstrand.

Illustrationen av Birgitta Lillpers är gjord av Agnes Stenqvist.


Maria Zennström

April12, 2011

Maria Zennström

Och så är det dag. Misja hämtade mig vid huset, och vi körde till Luga för att lämna tillbaka den misslyckade skottkärran och köpa en ny. Plötsligt tycker jag på nytt att allt är lustfyllt, spännande, intressant. Misja pratar om förr och nu. Då hade kolchosen 4500 kor, eller som han utrycker sig: ”långhornad boskap”. Nu finns här 900 djur som mest. De hade mellan 75 och åttio bilar i garaget som han förestod. Och de levererade äpplen hela vintern till champagnefabriken i Leningrad och till ”matsalen vid Smolnyj”. Aha, säger jag, partitopparna gillade bra mat? Vi körde dit mängder med smultron också, sa Misja. Han pratar om de gigantiska hundlokorna som sprider sig i landskapet, biologerna vet inte var de kommer ifrån, är det från Kanada? Giftig grönska, säger han. Och de har djupa rötter.

Jag vet inte vad förklaringen är till mitt begär inför allt detta. All denna vardag. Det känns som om jag har en uppgift. Som jag får något dyrbart när någon berättar hur saker ligger till. När jag blir insläppt, får förtroenden. Jag känner mig accepterad. Och jag känner mig lätt, tyngdlös. Det känns som om jag leker. Jag leker. Jag har tid. Jag är lycklig.

Och det är fortfarande varmt, en värme som bidrar till min känsla av lycka och lätthet. Jag vet inte ens om det är viktigt att försöka förstå vad det är som gör att jag tycker allt är hanterligt. Jag vill byta ut alla mina kläder mot kläderna som säljs här. Gammalmodiga kläder skulle de betraktas som. Det är som att bli förklädd, osynlig, fri. När jag var liten drömde jag om att vara osynlig, och att vara här tangerar drömmen. Jag går omkring och njuter av att få vara i allt det här.

Jag känner sympati, välvilja för alltihopa; nyfikenhet, som att det inte riktigt är mitt, men kan bli det, håller på att bli det. Det är som att lösa en rebus, allt människor berättar, att jag har användning för det, att jag plötsligt känner mig på rätt plats i livet. Jag behöver inget annat. Det är något estetiskt. Föremålen, maten, porslinet, affärerna. Människorna i byn Skreblovo, dit jag nu cyklar varje dag för att få en spruta med en medicin som är utvunnen av grishjärnor. Jag sitter på bussen, hör kvinnorna prata med varandra om skörden. Alla är som uppslukade. Det är deras stora, gemensamma intresse. Gurkorna. De pratar om sorter. Tomater också förstås, men gurkor för inläggning, det är en kult.

Och Olgas trädgård. Där hon går omkring i sin urtvättade bomullsklänning. Det är klänningen och det är trädgården. Kranen hon vrider på, den elektriska pumpen. Hon sänker rösten ibland, viskar och visar mig något extra fint och sällsynt. Pinjen. Eller hur hon ”låser” grinden med ett snöre.

Det är något erotiskt, lustfyllt. Och något barnsligt. Jag skulle kunna bo här, och jag skulle kunna ha en katt.

Jag tänker på mina fantasier om Stockholm när jag inte är där, eller när jag just kommit dit från Ryssland. Mitt behov av att röra mig mellan länderna. Att jag uppskattar Stockholm desto mer när jag inte är där. Jag har levt så mycket i drömmen att jag nästan inte kan något annat.

Som mamma. Hon lever fortfarande mer i fantasin än i verkligheten. Jag känner mig nära livet när jag får iaktta och återge.

Ingas väst, en gammal väst som hon fodrat för hand och sytt nya knappar och öglor på, hennes handstickade mössa som skulle vara trendig i Sverige. Jag är kanske en översättare, är inte det mitt verkliga kall, en tolk, men en självständig sådan, jag vill tolka som jag finner det bäst, mest effektfullt, jag vill slå mynt av gränsen och skillnaden mellan kulturerna, jag har en idé om Ryssland som mitt sagoland, en sorts lekstuga för mig, en plats där mina drömmar förverkligas utan ansträngning, eller där jag redan har allt jag behöver. Det låter billigt, är det kanske också, men jag ser verkligen mycket här som jag finner värdefullt. Olga berättar om 1:a oktober, ”De äldres dag” då de (gamlingar) träffas, dricker te och vodka och dansar. Men säg inget till grannarna, säger Olga närigt; hon är rädd att de andra tanterna skulle tränga sig med, vilja komma de också.

Maria Zennström föddes 1962 och växte upp i Stockholm med en svensk mamma och en rysk pappa. Maria romandebuterade med Katarinas sovjetiska upplevelser 2001 och kom förra året ut med Hur ser ett liv ut om man inte har tillräckligt med kärlek? Maria Zennström är förlagd på Albert Bonniers.

Illustrationen på Maria Zennström är gjord av Agnes Stenqvist.