Aglaktuq

DN lovordar Eva Ströms nyöversättning av Anne på Grönkulla – tredje recensionen är här!

maj 21, 2022

”Eva Ströms översättning är som Anne själv: sprudlande nyfiken, kärleksfull inför vartenda majblomster och mossig däld, lätt dansande genom Avonleas skvallriga damer och Josie Pyes vassa kommentarer.” Så skriver Lotta Olsson i Dagens Nyheter Boklördag 21 maj 2022. I recensionen resonerar Olsson kring hur man som läsare gärna ser på nyöversättningar av älskade klassiker med en viss misstänksamhet. Olsson medger dock att hon kapitulerar: ”Det är så vackert att jag blir bländad, uppslukad på nytt av en bok jag har läst fler gånger än jag kan räkna.” Recensionen avslutas ändå med att Olsson placerar in Eva Ströms nyöversättning från 2022 intill Karin Lidforss Jensens från 1909 i sin bokhylla. ”Man ska behålla lite lojalitet med sina barndomsupplevelser.”

Andra recensionen av Eva Ströms nyöversättning av Anne på Grönkulla är här!

april 26, 2022

Tine Billing skriver i BTJ-häftet nr 10, 2022 att ”för den som ännu inte inte läst Anne på Grönkulla, eller tidigare har läst den, vare sig man är barn eller vuxen, ger denna version en njutbar läsupplevelse”. Billing tar också upp Eva Ströms efterord, som Billing menar ger god information om bakgrunden och kunskap om L.M. Montgomerys liv. Även omslagets lyfts fram , och Billing ser hur den allvarligt blickande Anne anger att hennes mer känsliga och inåtvända sidor framhävs.

Första recensionen av Anne på Grönkulla i nyöversättning av Eva Ström är här!

april 20, 2022

”…the style is what makes this Swedish version a truly wonderful reading experience. Maud [L.M. Montgomery] would have been thrilled to know that her text was translated by a translator who has also tried her hand on Shakespeare’s poetry.” Så lyder ett utdrag ur den första recensionen av Anne på Grönkulla i nyöversättning av Eva Ström. Recensionen har tidstypiskt postats på Instagramkontot lmmontgomerynordic, där Laura Leden, som är fil. dr i översättningsvetenskap och flicklitteratur, recenserar nordiska Montgomeryutgåvor. Aglaktuq tackar och bugar. Recensionen avslutas med ”I hope this translation will find the cross-generational audience it deserves! … Anne’s many funny escapades will hopefully continue to entertain new generations of readers.” Läs hela recensionen här.

Anne på Grönkulla får nyöversättning − blir den första kompletta versionen

april 8, 2022

Sveriges Radio uppmärksammar nyöversättningen som Eva Ström gjort av Anne på Grönkulla för Aglaktuq 2022.

Om Anne på Grönkulla i Vi Läser

mars 25, 2022

Enligt senaste numret av Vi Läser är den söta yrhättan ett minne blott. Istället har Aglaktuq velat lyfta fram det sårbara, utsatta och impulsiva barnet, inte minst med omslagsbilden.

Om Anne på Grönkulla i Senioren

mars 4, 2022

I senaste numret av Senioren kan vi läsa att flickhjältarna är tillbaka. I vår är nämligen inte mindre än tre flickboksklassiker aktuella. Det gäller Kulla-Gulla som ges som teaterföreställning, det är Pippi som blir cirkusmusikal, och så har vi Anne på Grönkulla som Aglaktuq ger ut i nyöversättning av Eva Ström – kommer i bokhandeln i april.

Anne på Grönkulla i komplett svensk översättning för första gången

november 25, 2021

Mor och dotter Eva Ström och Anna Vogel, hängivna Anne på Grönkulla-läsare sedan unga år, åkte tillsammans till Prince Edward Island för att gå i sin hjältinnas fotspår. Resan inspirerade dem att ge ut den första kompletta svenska översättningen av den älskade klassikern.

Lucy Maud Montgomerys Anne of Green Gables kom ut 1908 i USA. Berättelsen om den föräldralösa flickan Anne, som får ett nytt hem hos syskonen Cuthbert, kom året efter ut en svensk översättning med både strykningar och tillägg av Karin Lidforss Jensen. Författaren och Shakespeare-översättaren Eva Ström minns inte första gången hon läste klassikern:

– Det känns som en bok som jag alltid har läst, men jag borde väl ha varit runt 9-10 år. Det som fångade mig var att vi var lika på många sätt. Anne tyckte om böcker och dikter, och hon var intellektuellt ambitiös. Hon var lika duktig som pojkarna i skolan, hon tävlade med dem och höll inte igen. Det där kände jag igen mig i, berättar Eva Ström.

Anna Vogel, språkforskare och författare, minns att hon började med fel bok i ordningen – tvåan Vår vän Anne – eftersom första delen saknades där hemma. Detta rättade mamma Eva snabbt till:

– Jag fick första delen av mamma när jag var 10 år, det står prydligt uppskrivet i boken. Anne Shirley blev en av mina fyra favoritkaraktärer – de andra var Katitzi, Kulla-Gulla och Laura Ingalls Wilder. Jag älskade att läsa om barn som hade motgångar och upplevde orättvisor, som när Anne inte får samma fördelar som pojkar. Alla fyra bokserierna genomsyrades också av ett socialt patos som betydde mycket för mig, berättar Anna.

Eva och Anna läste om böckerna flera gånger, både i tonåren och i vuxen ålder. Detta var före 90-talets feministiska läsning av Anne of Green Gables och den övergripande uppgraderingen av klassiska flickböcker till litteratur:

– Att fortfarande gilla Anne på Grönkulla som vuxen ansågs länge som dålig smak, lite för romantiskt. Men det hindrade inte mig från att läsa om böckerna regelbundet. Det var mitt ”guilty pleasure”, jag kunde dem nästan utantill, säger Eva.

Ända sen barndomens läsning hade båda haft drömmen om att en dag åka Prince Edward Island, ön där Lucy Maud Montgomery växte upp och där Anne på Grönkulla-serien utspelar sig. 2017 bestämde de sig för att det var dags.

– Fastän vi pratat om det under så många år var känslan ”Va, kan man göra det här?” när vi väl bestämde oss. Bara att boka resan kändes overkligt, och euforiskt, som att vi skulle få åka in i böckerna, berättar Anna.

Att det fanns en stor turistindustri kring Anne Shirley var de väl medvetna om: Cavendish, förlagan till bokens Avonela, har förvandlats till ett smärre tivoli och det ville de undvika. Istället nosade Eva upp ett Bed and breakfast i närliggande French River via en artikel i New York Times. I tur och ordning besöktes sedan olika betydelsefulla platser: först Lucy Maud Montgomerys födelsehem, därefter hennes uppväxthem: resterna av hennes mormors och morfars numera rivna hem, dit Lucy Maud kom som 21 månader gammalt spädbarn efter att hennes mor dött i tuberkulos. De besökte också huset som utgjorde förlagan till självaste Grönkulla, ett vitt hus med gröna gavlar som tillhörde författarens släktingar, samt ett museum som drivs av ättlingar till den berömda författaren. Men som den språkforskare Anna Vogel är, hade hon också bestämt träff med Anne of Green Gables-forskare på University of Prince Edwards Island i Charlottetown:

– De hade förberett vårt besök genom att ta fram en mängd översättningar. Vi slogs av att det var länge sedan det gjordes en riktig nyöversättning till svenska, medan andra språk, som norska, hade färska översättningar. När vi hem åkte från Prince Edward Island kändes det som att vi ville fortsätta vara i böckerna. Hur skulle vi kunna göra det, hemifrån? Att ge ut en nyöversättning kändes plötsligt så självklart, särskilt som den senaste kom 1962, säger Anna.

Under mötet med forskarna hade Anna också fått en idé till ett nytt forskningsprojekt – att jämföra äldre, svenska översättningar av Anne of Green Gables. Redan tidigare visste både Eva och Anna att de tidigare svenska översättarna tagit sig stora friheter, till exempel hade en betydelsefull klänning i första delen blivit mossgrön när den i originaltexten var brun. När Anna började jämföra översättningarna blev det tydligt att de strukits ner och lagts till rätta för att anpassas till barn, trots att Lucy Maud Montgomery inte hade någon definierad åldersgrupp i åtanke. Under nyöversättningen märkte Eva samma sak:

– Porträttet av Anne har blivit ytligare genom dessa strykningar; den komiska, modiga Anne betonas på bekostnad av den introverta och tänkande. Det är verkligen dags att Anne of Green Gables kommer ut i en så fullständig och trogen svensk översättning som möjligt nu, som inte filats ner för att passa barn, säger Eva.

En annan faktor som inspirerade Eva och Anna att gå vidare med en nyöversättning var den storslagna naturen på Prince Edward Island:

– Jag hade alltid tänkt att Lucy Maud Montgomery var lite överspänd. Hur fantastisk kan en solnedgång vara? Men när vi besökte ön förstod vi med ens varför hon gett naturen så stort utrymme i böckerna. Här fanns sandstränder och havsvikar med blinkande fyrar, ljuvliga skogar, fält och åkrar, och de röda klipporna var verkligen lysande brandgula, berättar Anna.

Eva och Annas starka upplevelse av Prince Edward Islands natur har också påverkat översättningen. När Anne Shirley kommer till Avonlea sätter hon egna namn på sjöar och vägar, till exempel kallar hon en sjö för Lake of shining waters. Detta blev i Karin Lidforss Jensens översättning Mörka speglande vågen – något som är ändrat i den nya översättningen:

– Karin Lidforss Jensens översättning var inte bara den första, det är också den litterärt bästa och den mest stilbildande, trots strykningarna. Men det känns osannolikt att hon någonsin besökte Prince Edward Island. Sjöarna på ön var verkligen lysande – inte det minsta mörka. En sådan sak visar sig hur otroligt värdefullt det är för en översättare att besöka landskapet, säger Eva.

Förhoppningen kring den nya översättningen är att klassikern kan möta nya läsare, vars läsupplevelse försvårats av ett gammalmodigt språk:

– Jag har flera vänner som sagt till mig ”Jag vill läsa Anne på Grönkulla för barnen, men det funkar inte med den gamla översättningen, den är för stolpig. När kommer er nyöversättning?” säger Anna.

Anna och Eva hoppas att klassikern fortfarande ska kännas relevant, inte minst ur ett feministiskt perspektiv. Lucy Maud Montgomery inspirerades till romanens ramberättelse av en rubrik i en tidning: ”Äldre par söker pojke att adoptera som hjälp på gården, men får i stället en flicka”. Syskonparet Cuthbert planerar först att skicka tillbaka Anne till barnhemmet eftersom de velat ha en pojke som kan hjälpa till på gården.

– ”Ni vill inte ha mig för att jag inte är pojke” säger Anne i bokens inledning, och det är en av bokens nyckelmeningar. Ett budskap som genomsyrar boken är att en flicka är lika mycket värd som en pojke, och har lika mycket inombords. Det behöver tyvärr fortfarande sägas, inte minst globalt, avslutar Eva.

Anne på Grönkulla, i nyöversättning av Eva Ström, kommer i april. På omslaget, fotograferat av Zachary Roberts och formgivet av Agnes Stenqvist, syns Evas barnbarn Dagmar.

Eva Ström, född 1947, debuterade 1977 med diktsamlingen Den brinnande zeppelinaren. För Revbensstäderna blev hon belönad med Nordiska rådets litteraturpris 2003, och 2010 kom hennes hyllade tolkning av Shakespeares sonetter.

Lucy Maud Montgomery, född 1874, debuterade 1908 med Anne of Green Gables. Förutom de nio böckerna om Anne, skrev hon tre romaner om den föräldralösa flickan Emily Starr och flera fristående romaner och noveller. Det föräldralösa barnet är ett återkommande tema i Montgomerys författarskap.


Tidigare översättningar av Anne på Grönkulla

1909 kom en något förkortad översättning av Karin Lidforss Jensen ut på Gleerups förlag, under titeln Anne på Grönkulla.

1941 utkom en ytterligare förkortad nyöversättning av Aslög Davidson på B. Wahlströms förlag med titeln Anne på Gröntorpa.

1962 kom ännu en översättning av Margareta Sjögren Olsson för Lindblads förlag. Denna är den mest summariska av dem alla och har stora likheter med Aslög Davidsons version. Även denna utgåva fick namnet Anne på Grönkulla.

1955 kom Karin Lidforss Jensens version ut i bearbetad form av Britt G. Hallqvist. Då tog verbens pluralformer bort, och en del ålderdomliga uttryck byttes ut.

1994 och 2018 kom nya bearbetningar av Christina Wessman. Ingen nyöversättning från originaltexten har gjorts sedan 1962 – förrän nu.

Två systrar på bokmässan

september 28, 2018

Karin och Anna på Bok- och biblioteksmässans Biblioteks- & berättarscenen 2018. Det blev snack om allt från maratonläsning i tunnelbanan till litterär salong i vardagsrummet.

Intervju med författaren Geir Gulliksen

februari 18, 2018
Geir Gulliksen
Foto: Baard Henriksen

Vill du berätta om hur arbetet med JE SUS (eller hur ska man leva) startade? Hur fick du idén?
En sommardag satt jag i en skuggig trädgård och läste Markusevangeliet. Tidigare hade alla mina försök att tränga in i den religiösa ideologin slutat med att jag la ifrån mig bibeltexterna. Men den här gången upptäckte jag hur anmärkningsvärt porträttet av Jesusfiguren är; hur omogen och humörsjuk han verkar, hur starkt han önskar att sätta spår efter sig i världen – plötsligt såg jag hur mänsklig han är, och hur intressant han är, i kraft av sina starka motsättningar och olösliga konflikter.

Var det en text som du skrev i ett enda stycke eller redigerade du den mycket?
Jag skrev texten i ett svep sommaren 2013. Det var en poäng för mig att skriva den i ett stycke, jag märkte att jag inte visste vilken genre jag skrev i – var det en kortroman eller var det en experimentell essä? Det var bägge delar, och denna dubbelhet ville jag utnyttja genom att skriva texten sammanhängande, utan stora avbrott. Jag lät texten ta utgångspunkt i en önskan om överskridande, omvälvning, hängivenhet; den typen av emotionella drivkrafter som jag hade identifierat mig med när jag läste Markusevangeliet den där sommardagen.

Hur skulle du säga att JE SUS (eller hur ska man leva) förhåller sig till Berättelse om ett äktenskap?
Jag skrev texten JE SUS (eller hur ska man leva) först, och direkt efter började jag skriva Berättelse om ett äktenskap. Båda har ett emotionellt tryck, de skriver fram ett slags desperation som jag önskade och fortfarande önskar utforska.

Intervju med översättaren av JE SUS (Geir Gulliksen) Eva Ström

februari 2, 2018
Eva Ström

Det var du som föreslog att boken skulle översättas för förlaget. Hur upptäckte du boken?
Jag fick boken skickad till mig från det norska förlaget. Jag fäste mig vid berättelsen, vid språket. Det var genomskinligt och naket, det talade om en sådan oerhörd smärta. Språket var så enkelt, men samtidigt rymde det en stor gåta. Texten väckte min lust för att översätta texten.

Vad menar du att boken handlar om?
Den handlar på ett plan om en man som hade varit med om ett stort kärlekstrauma, som jag förstår det. I denna utsatta situation söker mannen något att läsa, något som lindrar. Han börjar läsa Markusevangeliet utifrån sitt trauma, och då ser han den oerhörda ensamheten som finns i Jesusgestalten. Det som fångar honom där är när Jesus avsäger sig sin familj. Det andra planet är hur mannen utforskar Jesus övergivenhet.

Hur var det att översätta texten?
Jag var tvungen att vara enormt uppmärksam på vartenda ord, till och med på skiljetecken. Jag fick hålla andan ibland när jag översatte den. När jag hade gjort den första översättningen med hjälp av lexikon arbetade jag tillsammans med Anna, som är bokens förläggare och redaktör. Vi läste den norska och den svenska texten ihop, mening för mening. Det var nästan som att vi tog en stämgaffel och lyssnade på tonen i varje mening. Vi svenskar kan bli förförda av det norska språket, vi känner att där finns en poetisk enkelhet, den är ren och nytvättad, den strålar av ett slags fräschör. Jag ville behålla den känslan, men på svenska, och att det skulle låta naturligt. Det var på sommaren, vi satt vid ett stort bord på landet, vi satt där och lyssnade, lyssnade, lyssnade oss igenom boken. Vi upplevde båda att det var värdefullt att jobba med texten högt på det sättet.

Kom du närmare texten genom att översätta den?
Ja. Jag upplevde den ännu starkare. Men den blev inte mindre gåtfull.

1 2 3 5